Om julbocken

Det är inte bara jultomten som hägrar kring julen. Under juletiden finns många sagor att berätta och många äldre historier om olika figurer och väsen. En av de vanligaste figurerna förutom just jultomten är ju den klassiska julbocken.

Julbocken är inte alls lika utforskad som jultomten och man vet inte riktigt lika mycket om honom. Varför vi har en bock runt jultid och vart traditionen kommer ifrån. Det är framförallt i Sverige och i norra Europa som man använder sig av julbocken och har gjort så under väldigt lång tid.

Traditionerna kring just denna bock är väldigt många. Han finns med i allt från musiken, till lekarna och som olika pynt och prydnader, då inte sällan i trä eller halm. Julbocken är också ett väldigt populärt motiv att ha på sin jultröja eller kanske på sina dukar under julen.

Man kan härleda julbocken i Skandinavien så långt tillbaka som då asatron uppkom. Tor hade nämligen två bockar som drog hans vagn. Det är dock omdiskuterat om det verkligen är ifrån Tor som dagens julbock härstammar.

Tors bockar Tanngrisnir och Tanngnjóstr

De två bockar som drog guden Tors vagn hette Tanngrisnir och Tanngnjóstr. Enligt de fornnordiska källorna kunde Tor slakta bockarna och äta dem på kvällen, för att sedan väcka dem till liv igen nästa morgon med hjälp av sin hammare. Den detaljen är värd att lägga på minnet, för temat att slakta en bock och få honom att resa sig igen dyker upp långt senare i de svenska julbockslekarna. Om det finns en obruten tråd från Tors bockar fram till halmbocken på dagens julbord är dock ingenting som forskarna kan slå fast med säkerhet. Många menar att likheten lika gärna kan vara en tillfällighet, eftersom bocken var ett vanligt och självklart husdjur i hela det gamla bondesamhället.

Lite historia fram till nu

De flesta anser att julbocken är ett senare påhitt mest för lekar och barnens skull. Det finns nämligen otaligt många lekar där bocken är inblandad som man leker runt jul.

Julbocken i medeltidens kyrkospel

En av de tydligaste rötterna till den svenska julbocken hittar man i medeltidens katolska julspel. I dessa spel fanns biskopen Nikolaus med, han som senare blev helgonförklarad och vars dag den 6 december fortfarande finns kvar i den svenska almanackan. Nikolaus var bland annat skolpojkarnas skyddshelgon och delade ut belöningar till de barn som skött sig. I hans sällskap fanns ofta en figur utklädd till bock, och den bocken var en symbol för Djävulen. Helgonet höll bocken bunden i ett rep, och tanken var att Nikolaus visade sin makt genom att tämja den onde i bockgestalt. Att framställa Djävulen med bockhorn och bockfot var redan då väl etablerat i kyrkokonsten. Denna sed spreds från Tyskland norrut och nådde så småningom Skandinavien, och samma figur lever vidare i de alpländska gestalterna Krampus, Perchten och Klaubauf som än idag skrämmer barn natten till den 6 december.

Julbocksupptag och de kringvandrande tiggarbockarna

Långt innan julbocken blev en snäll julklappsutdelare var han framför allt en del av de stökiga julbocksupptågen. Utklädda ungdomar drog runt från gård till gård, spelade teater, sjöng och skramlade, och samlade in mat, dryck och pengar. I Sverige finns belägg för dessa kringvandrande bockar ända sedan 1600-talet. Tanken var ofta att samla in till de fattiga eller till byns egna julfester, men på många håll urartade seden till rena fyllefester. Det gjorde myndigheterna upprörda. Stockholms rådhusrätt förbjöd julbocksupptågen redan 1721 i en kungörelse om den så kallade Jul-Bocken, och liknande förbud utfärdades i Karlskrona 1754 och 1818 samt i Kungälv 1786, där straffet kunde bli både böter och stockstraff. I Danmark gick man ännu hårdare fram. Redan 1515 försökte man förbjuda julbocken, och under en period kunde den som klädde ut sig till bock i värsta fall hotas med dödsstraff, eftersom bocken förknippades med Djävulen själv.

Hur julbocken såg ut och var gjord

Julbocken kunde se ut på många olika sätt beroende på var i landet man befann sig. Den vanligaste varianten var en person som täckte sig med ett djurskinn eller en pälsfäll och bar en stång med ett bockhuvud längst fram och en svans baktill. Bockhuvudet hade ofta en rörlig underkäke som man kunde få att gapa med hjälp av ett snöre, en typ som kallades Klapperbock. Hornen kunde vara allt från riktiga djurhorn till snidade trästycken, grenar, slevar eller till och med potatishackor. Ansiktet svärtades gärna med sot, och masken kunde vara gjord av papper, näver, tyg eller trä. På sina håll, särskilt i Småland och Värmland, byggdes bocken av två eller tre personer. Två unga män ställde sig då rygg mot rygg, bands ihop och böjde sig framåt under en gemensam fäll, varpå den ene höll bockhuvudet och den andre svansen och fick gå baklänges. Ibland satte man dessutom en tredje person ovanpå som ryttare. Det viktiga var att bocken gav ett ålderdomligt och skrämmande intryck.

Den onda julbocken i folktron

Vid sidan av den utklädda julbocken levde det också en övernaturlig julbock i folktron. I många sägner är denna bock mer eller mindre samma sak som Djävulen, som under julen kunde visa sig i bockgestalt. Berättelserna handlar ofta om hur det gick illa för den som vågade sig nära. I en skånsk sägen river den onde, förklädd till julbock, en flicka i stycken när hon vågar dansa med en halmdocka vid midnatt. På andra håll berättas om människor som helt enkelt försvann när bocken kom in i stugan. För att skydda sig mot den övernaturliga julbocken la man stål i ladorna, stänkte julbadets vatten eller bar ett nytt plagg, och Bibelord och psalmböcker ansågs också hjälpa. Att bockens mörka sida lever kvar märks i att vi än idag kan undra om julbocken egentligen är god eller ond.

Julbocken som jultomtens föregångare

Men om man tittar tillbaka runt 1800-talet så fungerade julbocken lite som jultomten. Man kan nästan tro att julbocken är jultomtens föregångare. Det va nämligen så att enl. tradition på 1800 talet så klädde man ut sig till just en bock och gick och delade ut julklappar.

Den första kända uppgiften om en julbock som kommer in och delar ut julklappar i Sverige är från år 1807, då det sägs ha skett på en herrgård i Alingsås i Västergötland. Härifrån spreds seden från herrgårdarna och städerna ut till allmogen, särskilt i landskap som Värmland, Blekinge, Småland, Östergötland, Öland och Gotland. Julbocken levde också kvar i visor och barnböcker. Alice Tegnér beskrev hans besök i En jul när mor var liten, och Elsa Beskow lät en stor julbock stiga in och fråga om det fanns några snälla barn i Petter och Lottas jul. Just frågan om snälla barn känner vi igen, för den övertogs senare av jultomten.

När jultomten väl gjorde sin entré mot slutet av 1800-talet tog han successivt över julbockens roll. Mycket talar för att den svenska tomten i grunden bygger på julbocken. Tomten knackar på dörren, bär en luden rock, har en säck med paket och frågar efter snälla barn, precis som bocken gjorde. Man brukar peka på författaren Viktor Rydberg och tecknaren Jenny Nyström som tomtens skapare under 1870-talet, med inspiration även från den amerikanska Santa Claus. I Finland levde namnet däremot kvar, och den finska jultomten kallas än idag joulupukki, vilket bokstavligen betyder julbock.

Som sagt så finns det inte så mycket att hitta om detta väsen. Det man dock vet idag är att julbocken i princip har spelat ut sin roll och används nästan uteslutande som prydnad i våra hem under jul.

Halmbocken som juldekoration

Att fläta en bock av halm är en gammal sed som troligen går tillbaka åtminstone till 1600-talet. Den sista halmen från skörden bands ihop till en bock, något som ursprungligen hade en magisk innebörd och skulle trygga nästa års gröda. Bocken fick också stå modell för pepparkakor och vetebullar. På en del håll skickades en halmbock från gård till gård efter jul, ända fram till tjugondag Knut, under utropet Tag julbocken. Idag är den knutna halmbocken en av våra allra mest klassiska juldekorationer, och de små röda halmbockarna med band om magen står i mängder av svenska hem varje december.

Gävlebocken och traditionen att bränna den

När man talar om julbocken så måste man även ta upp Gävles försök att alltid ha en julbock stående på torget under julen. Här har dock en annan tradition dykt upp, nämligen att den ska förstöras eller brännas ned. Redan på 60-talet uppkom denna tradition att bränna ner Gävlebocken och det har “lyckats” nästan varje år.

Gävlebocken restes första gången 1966 på Slottstorget i Gävle och har sedan dess blivit världsberömd. Bocken är omkring 13 meter hög och byggs av flera ton halm varje år. Redan premiäråret 1966 brann den ner, och sedan dess har den gått samma öde till mötes en majoritet av åren, ofta genom mordbrand men ibland av andra orsaker. Trots inhägnad, brandskyddsbehandling och kameraövervakning har bocken haft svårt att klara sig hela vägen till trettondagen. Vissa år står den dock kvar, och varje december följer både svenskar och en internationell publik nyfiket med för att se om årets Gävlebock överlever julen.